Frihetskämpen Daw Aung San Suu Kyi i brons, och vid hennes sida Merete Sejersted Bødtker. Mötet äger rum på Rackstadmuseet.– Men vi har setts förr, berättar den norska skulptören.
Merete hade gärna träffat fredspristagen i Oslo sedan hon återfått friheten i Burma och skulle få ta emot priset. Men det var i Burma de skulle ses, vid två tillfällen.
– Vi var där i sex veckor, jag jobbade hos en kollega i en ateljé i Yangon.
Det var inte helt okontroversiellt att porträttera den fängslade oppositionsledaren.
– Jag hade bott på Sri Lanka och fick hjälp av en kollega att ta mig till Burma.
Där gjorde Merete de första skisserna av San Suu Kyi. Munkar följde deras arbete, fyra tevebolag var där, och civila poliser. Vaxmodellen blev därefter gjuten i brons i Oslo.
Nu står den alltså på Rackstadmuseet, kanske till allmänhetens beskådande för sista gången.
– Jag hade tänkt skänka skulpturen till hennes parti, men har blivit tipsad om att det kanske är lämpligare att auktionera bort den i samband med stödkonserter i Burma.
Porträtt är spännande, låter Merete hälsa.
– Kjempespännande, att få till känsla och uttryck.
Det verkar så.
– Men varför ska det alltid vara bronsskulpturer av män?
Hon har själv bidragit till att det, att porträttera berömda norska män och blivit en av Norges mest erkända skulptörer. Men nu avser Merete att bryta trenden.
Med fler kvinnoporträtt efter Suu Kyi.
På Rackstadmuseet presenteras den norska konstnärens spännvid, teckningar och stora akvareller, små kluriga bronsskulpturer i kombination med geometriska former, fragment av kroppar i färger som kommit att överraska efter bränningen.
– En turkos kropp var inte det jag förväntade mig när vi började elda i ugnen.
Anatomin är grunden till hennes konst, på senare tid formad i jätteateljén på 130 kvadrat i Trysil.
Med Fragment signalerar Lena Hellström för den egna finalen efter fyra år som museichef, och faktiskt tre års förberedelse för den sista utställningen.
– Jag ville gå i mål med Merete. Det var så det var tänkt.